ACAB

Jag blir galen på det uttrycket. Vi har enligt wikipedia ca 20 000 poliser i Sverige, om då en polis gör någonting dumt, eller 10-20 poliser för den delen... Kan man då komma och påstå att alla poliser är dumma i huvudet? Ska vi då inte lika gärna säga att alla män är våldsamma och känslokalla? Eller att alla tjejer älskar rosa? Vad sägs om att alla vita människor är rasister? Nej du. Jag blir så irriterad på att folk säger så dumma grejer. Jag tror att jag måste bli dum i huvudet själv så kanske jag inte blir lika irriterad på dumma människor. Nej, nu är jag verkligen arg som fan.

Nu får de ju skärpa sig!

Tydligen ska LEGO lansera något nytt som riktar sig till flickor. Det måste därför vara rosa och utspela sig på en skönhetssalong. Eller? Länk

Jag är själv tjej och hade inga som helst problem med att leka med LEGO som barn. Då fanns det dessutom ännu färre färger på bitarna än vad som finns idag. Vi lärde oss att bygga stadiga hus (syrran byggde som en kratta), och när vi sedan insåg att vi inte kunde leka i LEGO-husen vi byggt, så var vi tvugna att komma på hur vi skulle lösa leka-i-husen-problemet.

Detta resulterade i att jag och min syster använde oss av LEGO-gångjärn, så att vi kunde öppna husen på mitten och sedan leka där inne.

Sen kom all den där "häftiga" LEGO:n där man bara fick en massa konstiga delar, och idag är det nästan omöjligt att få tag i normala bitar. Med normala bitar menar jag de bitar som är 2x4 "pluppar" stora.

Om LEGO nu ska göra färdiga skönhetssalonger får ju barnen själva aldrig lösa eventuella problem man kan stöta på i det kreativa skapandet. Och varför just en j-a skönhetssalong? Kan de inte bara lansera lite extra LEGO i rosa färg, om det nu är så förbannat viktigt med färg för flickor respektive pojkar. Jag ska nog inte ens komma in på mitt förakt för de rosa och blå LEGO-hinkarna som är till salu och som på ett fruktansvärt tydligt sätt riktar sig till barnets aktuella kön.

Jag är glad att jag inte har barn än, men oroar mig för den dag jag eventuellt får några... För det kommer att vara nära nog omöjligt att uppfostra fritt tänkande, problemlösande barn som får välja sin egen väg här i livet så som samhället och leksakerna ser ut idag.

Nej, en kolkrita och ett blankt papper får räcka. Till mat blir det vatten och bröd.

Jag överdriver, jag vet.

Men jag blir arg som fan.

Jag ska kanske inte ha några barn...

Hittade den här fina bilden i en målarbok för barn:



Behöver jag säga mer?

Den gjorde mig arg som fan.

Även Ketchupmamman har reagerat, här.

Det här med namn...

Jag förstår inte hur dessa barn kommer att tas emot av sina kompisar, med sina udda namn. Varför döper man sitt barn till Chili? (Länk)

Kommer syskonen heta Paprika och Gurka? Tvillibgarna Mjölk och Honung? Trillingarna Apelsin, Mandarin och Clementin?

Varför tvinga på ett barn att vara annorlunda? Kan inte barnet själv få vara alternativ och upptäcka sådant själv? Är vi så kåta på att var speciella nu för tiden att vi ska tvinga på våra barn det redan från födseln?

Jag kanske ska döpa eventuella barn, Eric, Victor eller Johan... Fast då kommer det ju vara mina barn som är annorlunda.

Well said

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article13769341.ab

Läs det här:

http://fredrik.cafe.se/personligt-meddelande-2/

Tanktar kring barnfattigdomen

Här kan vi läsa om Reinfeldts tankar om barnfattigdomen. Det som är mest skrämmande är kanske kommentarerna, där någon bland annat beskrivit hur lätt det är att sköta en ekonomi där de är två vuxna och två barn. Ja, det fattar ju jag också att det kanske inte är så svårt. Men allting är ju beroende av var denna familj bor och vad föräldrarna arbetar med.

"Det är därför vi har riktat in skattelättnader för låginkomsttagare" säger kloke herr Reinfeldt. Vi vet ju att de som tjänat mest på detta är personer som redan har massa pengar. Reinfeldts älskade skattesänkningar leder också till att priserna för sjukvård och lokaltrafiken (i Stockholm) ska höjas. Personligen betalar jag hellre 200 kronor mer i skatt i månaden om fler personer slipper höjda engångskostnader - för jag vet hur det känns att behöva vända på varenda krona.

Jag är själv barn till en ensamstående mamma med fyra barn som aldrig tjänat över 25.000 kronor i månaden. Jag kommer ihåg när jag blev sjuk för andra gången på en månad när jag var 15 och satt på sjukhuset och började gråta av de skuldkänslor jag fick när jag fick ännu dyrare medicin som mamma återigen behövde betala för min sjukdom. Inget barn ska behöva reagera på detta sätt.

"vi måste sätta dem i arbete" är det någon som kommenterar - Men de som redan jobbar då? de som kanske jobbar i butik, på restaurang eller kör taxi? Det är faktiskt jobb också, men ger inte nödvändigtvis några höga löner för ensamstående föräldrar. Det är så himla lätt att sitta och komma med lösningar när man inte vet hur verkligheten ser ut. Jag tvivlar ju på att alla de barn som lever i fattigdom har arbetslösa föräldrar.

Skärpning!

Om det nu är så kaotiskt som det faktiskt verkar vara då måste vi hjälpa till, inte bara berätta hur lätt det är att ha en balanserad ekonomi.

Folk som bara tänker på sig själva och sin (nuvarande) situation gör mig arg som fan.