söndag 29 augusti 2010

Det här med barnafödande...

Om man blir med barn när man är 59 år gammal, och alltså får barn när man är 60 är man inte lite VÄL gammal då? Har man tur och slipper sjukdomar KANSKE man överlever länge nog att se sitt barn blir 18-20... Och är det verkligen värt det? Bli forsterförälder till en tonåring eller nåt istället...

Här står det (förutom att det är "trendigt" med äldre mammor) också om nackdelarna med att bli med barn, det är inte bara svårt när man kommer upp över 40, det kan vara farligt också.

Sen skulle jag vilja slå ett slag för de som har lite annorlunda familjer, precis som
den här kvinnan skriver om. Jag känner nämligen en kvinna som inte vill ha barn. Hon har aldrig kännt något behov av att skaffa barn, och vill inte heller känna sig tvungen att göra det bara för att samhället inte förstår hur en kvinna inte vill ha barn. Vad vi måste förstå är att vi alla är olika. Vissa vill ha barn från den dag de rent kroppsligt kan skaffa dem, och andra vill inte sätta barn till denna redan överbefolkade värld.

Jag vet att jag är negativ till gamla mammor - men det är bara för att jag ser till barnets bästa. De här mammorna har något slags behov av självförverkligande som jag bara inte förstår. Vilket är viktigast? Att göra karriär och sedan skaffa barn i sen ålder, då det kan vara farligt både för kvinnan och barnet - eller skaffa barn när din kropp klarar det som bäst och sedan skapa det liv du och din familj förtjänar.

Någon sa till mig ganska nyligen: Skulle du vilja ha barn men bara ha möjlighet att träffa dem en halvtimme om dagen?

Nej fy fan. Hellre jobbar jag lite lugnare och har mindre pengar - men finns där för mina barn, barnen förtjänar det. Barn behöver föräldrar som orkar med att vara där i längre tid än 18-20 år.