Jan Björklund tycker att han är smart så här ett år före valet, så han ska höja studiemedlet för studenter.
Problemet är ju bara att av den 430 kronor eventuella höjningen kommer 40 kronor gå till höjt studiebidrag medan lånedelen höjs med 390 kronor.
400 kronor i månaden i fem år är ca 20 000 kronor extra på den slutgiltiga lånesumman.
Bara sedan förra året har lånedelen dessutom höjts med tvåhundra kronor, och inte långt dessförinnan (under den röda regeringen) höjdes summan igen. En 800 kronors höjning av studielånet ger en 40 000 kronor högre slutsumma. Detta kan i sin tur liknas med en extra termins studerande.
Det lustigaste (eller kanske dummaste) i hela den här debatten är att vi som lånar pengar inte får säga till om vi vill ha höjningen eller inte. Visst, de flesta studenter vill nog och behöver nog en höjd månadsinkomst.
Men man måste ju få välja!
Det här är pengar som jag tvingas betala tillbaka från och med den dag jag slutar att studera, utan betänketid eller hänsyn till arbetssituation. Ska jag då inte få bestämma om MIN summa blir 20 000 kronor högre, eller ännu värre 40 000 kronor högre?
Jag skulle hellre välja att plugga en extra termin för de där 40 000 kronorna än betala tillbaka en summa som jag från början inte behöver.
Skillnaden på 250 000 kronor och 290 000 kronor är stor. Skillnaden på 7 800 kronor och 8 200 kronor är inte lika stor. Och då spelar den här höjningen ingen större roll.
Jag vill inte ha några extra 430 kronor i månaden, de gör ingen större skillnad.
Men jag får inte välja. Jag får de pengarna ändå.
Och framför allt måste jag betala tillbaka pengar som jag från början inte bett om.
Det gör mig arg som fan.
