lördag 6 juni 2009

90-talisterna, ungdomen - mer mogen än någonsin!

Som vanligt inne och surfar på Aftonbladet, där jag av någon outgrundlig anledning bestämmer mig för att läsa ett repotage om årets studenter, och om hur 90-talisterna är mognare på många sätt jämfört med 80-talisterna. Jo tjena. Hur många 90-talister känner de på aftonbladet egentligen?

En tjej från Spånga gymnasium får fråga på frågor om framtiden.

Hur ser livet ut när du är 30 år?

– Förmodligen är jag färdigutbildad och har ett helt okej jobb. Kanske en kille också. Och lägenhet inne i Stockholm. Jag kan tänka mig att bo utomlands, men på lång sikt vill jag bo i Sverige.

Tänker du dig att du har familj när du är 30?

– Jag vill göra karriär först. Men barn och familj vill jag ha. Gärna före 35

Länk

Titta! Precis som alla bortskämda 80-talister vill även 90-talisterna bo inne i stan (är det bara jag som ser ett problem med att ALLA ska bo i stan?) och så ska de inte ha barn förrän de är för gamla. Ovanligt.

Själv trodde jag att jag skulle ha barn innan jag var 25. Ser inte ut att bli så eftersom jag utbildar mig, men i alla fall. Karriär är ett löjligt begrepp.

Fotbollsmammafrun elle va fan hon nu är tycker att det är bra att 90-talisterna är realister. Men vad hon (och uppenbarligen aftonbladet också) inte vet är att de flesta 90-talister är ännu mer bortskämda än vad 80-talisterna är. Dessutom är 90-talisterna bortglömda på ett sätt som 80-talisterna aldrig var, eftersom 90-talisterna har föräldrar som anser att det viktigaste i livet är deras karriärer. På så sätt har barnen hamnat i skymundan, och när föräldrarna fått dåligt samvete för att de inte umgåtts med sina barn gett de materiella ting istället.

Är det verkligen så vi vill att kommande barnkullar ska växa upp? - Med frånvarande karriärmedvetna - gamla - föräldrar.

Nej tack.

Jag går på högskolan för att jag måste, för att få det yrke jag vill ha - inte för att "skaffa karriär". Det viktigaste för mig är kärlek och samhörighet, inte ett fint jobb med bra betalt. Öerlever jag med ett skitjobb men kan göra mig själv och min familj lycklig. Då är jag nöjd.

Jag är realist.